torsdag 9 december 2010

Ensamhet

L ängtan.

Ensamheten är ett gissel.
En plåga som så många bär.
Bakom dörrar utav glitter.
Längtar det en sorgsen själ.

Längtan efter en gemenskap,
att få höra till och va,
efterfrågad utav vänner,
trygg av värmen gó och glad.




Vågar du se att människor står utanför? eller skall de personerna som känner sig ensamma lastas för det av olika anledningar.
Varför är ensamheten så stor i vårat samhälle? För det är den ju, det ordnas t.ex. en del sammankomster där människor bjuds in vid julen för att få en stund av gemenskap, julen är ju gemenskapens helg. Det är säkert så att många inte går dit heller, för att vara i ett utanförskap är nog något som man skäms över.
I många länder söder ut umgås man på ett helt annat sätt än vad vi gör i vårt land. Hörde det senast igår i ett tv program.
Beror det på vår mentalitet att vi isolerar oss och stänger våra dörrar? att vi bara umgås med släkt och de vi är uppväxta med? Eller handlar det om vårt geografiska läge? dvs. här är kallt och vi är inne rätt mycket under en stor del av året. Arbetar vi för mycket?

Pratade med en man en gång, han och hans fru hade flyttat till en annan ort på grund av sitt arbete. Han hade lämnat en stor släkt och många vänner. När jag mötte honom och frågade honom om han fått många nya vänner där han nu bodde svarade han att "nej, där kommer man inte in, de är nog lite speciella där".
Ibland är det nyttigt att röra på sig för då får man se saker som man inte ser om man är kvar på samma plats och som man inte ser förrän man bosatt sig på en annan ort.
Att resa är en helt annan sak, du gästspelar bara och är snart tillbaka där du hör hemma igen.
Då jag själv har flyttat från min barndomsstad och bott på några platser innan vi kom hit för 26 år sedan så vet jag hur svårt det är.
Det är nog så att ingen ort är speciell på det området utan att det helt enkelt är så att det är vårat lynne. Givetvis så finns det undantag, man kan inte dra alla över en kam, frågan är bara hur möter man dem som är öppna? Är det en tillfällighet att de man börjar umgås med också är inflyttade?

Själv så kan det nog kännas som om jag lever i ett kloster, många dagar pratar jag inte med någon förrän maken kommer hem. Jo, några blir det fast via bloggen, Tack bloggvänner för att ni finns. Jag har ändå någon som kommer hem till mig, så är jag lycklig för det men hur skall det då vara att inte ha någon.
Vid den här tiden på året kan det kännas rätt tungt.

Ha det gott,

25 kommentarer:

  1. Jovisst kan det vara en jobbig tid för många ensamma! Själv är jag nog rätt dålig på att hålla kontakten med folk! Jag tror det lätt blir så när man inte mår riktigt bra! Värken tar så mycket kraft så man orkar inte umgås med andra så mycket!
    Ha det bra nu! / Irene

    SvaraRadera
  2. Ett väldigt angeläget ämne som jag måste fundera över återkommer! Kram Ingela

    SvaraRadera
  3. Hej Gudrun
    Ja det här är ju ett gissel i vårt avlånga land men jag tror det beror på många ingridienser som du tar upp sammanlagt! Sen vårt kalla klimat man är inte ute så mycket. På sommaren så träffas man mer.Sen är det ju också så att det finns en del som trivs med att vara själva kanske träffas lite då och då bara men sen är det också många som lider av det.Finns ju också den varianten att man inte orkar så mycket heller p g av olika sjukdomar eller ålder så man tycker det är bra som det är. Jul i all enkelhet.Jag har börjat känna lite så med och faktiskt dragit ner på en del saker som har vart för mycket.För mycket släkt och vänner är jobbigt med. Lagom det är det bästa men är svårt att hitta.Alla är vi ju så olika som väl är.Hoppas din jul och din torsdag blir en bra dag.

    SvaraRadera
  4. Vilket bra och tänkvärt inlägg. Ha det så bra. Kramar

    SvaraRadera
  5. Oj Oj!! Du kan verkligen ta orden ur min mun så har jag de oxå i min vardag men när det är själv valt är de en helt annan sak..men julen ger mig ångest när jag tänker på alla som inte har några nära och kära dessa helger som blir så stora för att ensammheten gör sig påmind...bloggandet har oxå tagit mig en stor kaka av livet..att få vänner på bloggen har betytt mycket......
    Men du har förmåga att ta upp viktiga saker och det gillar jag
    Ha en underbar dag!
    kram wivi

    SvaraRadera
  6. Jag tror jag känner precis som du gör. Skrev till dig tidigare om detta dilemma. I år så kommer inte någon av mina barn, så det blir sambon o jag och hans syster som firar jul, men då är det så att "guben" spelar med i Nynäs kustband, och dom ska underhålla på äldreboendet i några timmar . Där är det öppet hus för alla som vill komma. Gammal som ung. Det är julbord (70Kr) underhållning "riktig" tomte med julklappsutdelning (alla får).
    När man går därifrån känner man sig glad, för det är så hög stämmning där.Sen kan man sitta i lugn o ro hemma med en skinkmacka och en julmust och titta på TV!
    ha det så gott. och kolla din mail!
    Elisabet

    SvaraRadera
  7. Nätverksbyggande är inte lätt när man flyttar på sig. Flyttar man dessutom långt, till andra länder och kulturer..huff. Dessutom kan man känna en sårbarhet, orkar inte knyta sig till nya som man sen måste lämna bak sig..Det är sidor av en flytt som man inte tänker på först, dom kommer efter en stund. Men det är ju också många ensamma som inte flyttat, nu i högtider så känns det säkert extra tungt.. Fint skrevet kära du, självvald ensamhet kan vara skönt men vill man ha någon att prata med är det värre. Jag tror många känner tröst i bloggandet, livet känns mindre ensamt.

    SvaraRadera
  8. Heiasnn.
    jammen er det folk som kan føle seg ensomme sammen med andre også. Det er mye som kan gjøres med egen helse og øve seg på å bryte ensomheten,tenker jeg.
    Som mange mennesker som klager på at de aldri får besøk og at det aldri kommer noen for å underholde dem i hverdagen. Hm.kanskje disse menneskene rett og slett ikke er så hyggelige å være sammen med,noen mennesker krever jo også mye av andre,tenker jeg.......varm klem fra fioline til deg;)

    SvaraRadera
  9. Det var fint skrivet tycker jag.
    Jag är ju ensam, för jag vill vra ensam, har mitt X, som också han vill vara ensam,+katten.Min Dotter har sin familj.Jag klara inte av att fira Jul ihop med dem, gjorde det Julen 2008,då jag just slutat röka.Men blev sjuk dagen innan Julafton, p.g.av att jag åt köttbullar +prinskorv.Hade inte haft en tanke på att hennes Mamma inte åt kött.Min tarmflora klarar inte av det.Jag åt för jag var hungrig.
    Efter det känner jag inte för att fira Jul med dom.Har inte råd köpa Julklappar till alla inblandade.Mår bäst här hemma hos mig,visst jag kan göra en blixtvisit till X:et.
    På den tiden jag drack och rökte då hade jag hur mycket vänner som helst.Men inte nu,de som inte respekterade min nykterhet sa jag tack och adjö till.Vi är inte på samma nivå längre, de har stannat i utvecklingen, jag har gått vidare.
    Som Du skriver tack för alla mina blogg-vänner och vännerna på FB icke att förglömma.Det är minvärld nu, jag trivs med den.
    Länkarna finns väl och Verdandi.Men usch bara tanken på Julmat får mig att må illa.
    Jag som älskade grisfötter o.sylta,skinkan med.Och alla sallader.
    Jag har firat Jul färdigt.Firat färdigt helt och fullt ut.

    Må så gott och tyck inte illa vara, snälla rara.

    SvaraRadera
  10. Ett aktuellt ämne i juletid då det är extra känsligt och skämmigt att vara ensam. I det stora hela tror jag att folk jobbar så mycket så ingen orkar riktigt, förr tittade folk in hos varandra på en fika men nu ska det bjudas på mat så fort man träffas, vem orkar efter en arbetsvecka. Nu ska inte jag klaga eftersom jag har vänner att göra saker med kravlöst..och så finns ju bloggvänner och det uppskattar jag verkligen..tack för att du finns kram Irene

    SvaraRadera
  11. Den ofrivilliga ensamheten är stor, jag beundrar alla som engagerar sig i en annan människa och inte är så superegoistiska. Ofta kan det vara väldigt lite som gör väldigt mycket.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  12. Jag känner igen mej i det du skriver! Vi har inte så många vi umgås med! Vi har bott här i snart tre år och vi har inte fått så många nya kontakter! Men jag är glad för att barnen i alla fall fått kamrater i skolan...Annars hade det varit hemskt! Ha en riktigt trevlig helg! Kram Nina

    SvaraRadera
  13. Fint att skriva av sig...det är tufft att vara ensam!! Man kan ha folk omkring sig men ändå känna sig ensam..Håller med, bloggen är kul och ger mycket..Önskar dig en fin helg//Kram Karina

    SvaraRadera
  14. Kära Gudrun.
    Jag skal skrive til deg senare. Så bra at du fikk din paket :-) Så mycket fina tankar du har, du er en fin person! :-)
    Kram

    SvaraRadera
  15. Hej Gudrun! Ditt inlägg är jätteviktigt och ämnet känns så angeläget. För mig har det alltid varit viktigt att bry sig om andra människor. Har man sedan fått känna på det så att säga inifrån så förstår man ju det ännu bättre.

    Känner igen det här med att inte ha någon att prata med... sorgen och kampen med sig själv. Det är sådant som jag brottas med att försöka muntra upp mig själv. Även om man i grunden är en positiv själ så behöver man påspädning. Visst det kan man stå för själv till en del. Det finns media och biblioteken är en jätteviktig mötesplats. Där bor orden! Och det är bara att botanisera på hyllorna för att finna något som passar. Datorn är ett kommunikationsmedel. Där kan man möta likasinnade, för som du säger, de är inte så synliga ute i samhället. Kan nog ligga lite i att man inte precis basunerar ut sin ensamhet. Förstå mig rätt nu jag känner mig faktiskt inte så ensam och grämer mig sällan för det! Jag har tidigare även njutit av ensamheten, ibland...

    Självvald ensamhet är lika positivt som motsatsen kan vara negativt. Det är ju inte alla som har tillfälle, handlingskraft eller förmåga att ta kontakt med andra... och även när orken finns handlar det mycket om hur man blir mottagen. Hur känslan blir!

    Som med Eva som jag träffar ibland, frågar du mig alltför sällan, och det är ord vi alltid skils åt med hur gott det gör oss. Vi brukar ventilera livsfrågor över en bakad potatis! Jag behöver säkert inte säga att dessa stunder är guld värda! Tänk att en del människor får en att känna sig absolut önskad, kemin bara stämmer till 100%! Och det är ju just denna känsla som nästan ofrånkomligt blir naggat i kanten då det inte var självvalt att man hamnade vid sidan av.

    Du har så många viktiga frågor i ditt inlägg. Hur man ser dem som står utanför ja, det är frågor som alla borde ställas inför. Det funkar inte bara i teorin även om det är en go bit. Genuin dvs. ärlig empati tror jag inte man kan plugga in det är känslor som behöver fostras in (nötas) så de sitter i ryggmärgen. Medfött mja... mer fostran tror jag faktiskt. Samtidigt är det bättre med teoretisk empati än ingen alls.
    Så på frågan om vi isolerar oss, stänger våra dörrar, tror jag att det handlar om hur vi tar emot varandra, är beredda att lyssna på varandra. Att inte alltid ha svaren utan tänka att andra faktiskt inte nödvändigtvis känner lika. Jobbar för mycket? Jo på sätt och vis men jag tror ändå inte att det ligger här för omsorgen om liv finns där ändå om den som jag sa sitter i ryggmärgen. Det är ett angeläget ämne och detta skulle vi kunna prata både länge och väl om. Men du, vi vet ju, vi skulle behöva diskutera det i andra forum. Nu är det fredag min vän, och Mats har kört för att hämta en pizza sen väntar Idolfinalen ;-) Kram Ingela

    SvaraRadera
  16. Vilket bra ämne du tar upp. Kan bara instämma i dina tankar och ord. Nog känns det tungt ibland när man inser att man inte har vänner att kunna luta sig emot när det känns tungt eller när man vill dela glädje med någon. Nu har jag ju min make som kommer hem efter jobbet varje dag .. liksom för dig, kan det vara för mig, att jag inte pratar med någon förrän han kommer. För mig blev det uppenbart att jag är ensam när jag förlorade mitt jobb för ett år sedan.
    Tjingeling

    SvaraRadera
  17. Ja, det stämmer det du skriver, inte alltid så lätt att komma in i gemenskap. Vet hur det känns.
    Kan kännas ensamt här också. Man längtar dit man varit förut, där alla vänner är. Om än man får niya så orkar man inte alltid upprätthålla dessa nya.....Det spontana mötet är bäst!
    Alla stressar och gör fint och sedan sitter alla i sina hus och är trötta när helgen kommer.....
    Slit och släp, tyvärr!
    Ha det så gott och hälsningar från norr!
    Carin

    SvaraRadera
  18. Ojoj du får känslorna på svall lite här hos mig. Jag vet inte riktigt om du hängt med på min resa men här är det problem med dottern. Hon har förstört ett flertal jular för oss andra på många olika sätt. Hon har kommit onykter med sina barn vissa jular och när vi nästa jul sagt att vi inte har något att dricka så har hon flugit ut och tror att vi alla andra skåpsuper för att hon inte ska få någonting.
    Julen ska vara en skön tid men den är tyvärr inte det för alla.
    Jag försöker varje jul att förbereda mig för vad som kommer att hända men det funkar inte riktigt för oss.
    Håller alla tummar för att du får en så underbar jul som jag vill ha. Jag vill inte längre hymla på bloggen om att allt är så perfekt när det inte är det.
    Ha en skön helg

    Kram Maidi

    SvaraRadera
  19. Hej igen Gudrun! Jag skulle bli jätteglad om även du kommenterar i min blogg angående det jag skriver t.ex runt ungdomar och fostran. Vad tror du? Kram Ingela

    SvaraRadera
  20. Ingen ovanlig känsla du har. Jag hör också till de där flyttfåglarna som inte har just någon "hembygd" att gå tillbaka till. Det är svårt att komma in i gemenskapen när man byter bostadsort. Det var mycket lättare när barnen bodde hemma och gick i skolan. Det kan gå dagar utan att jag pratar med någon förutom via telefon och bloggen. Så jag är också tacksam för alla mina bloggvänner.
    Däremot är det konstigt att när man träffar på andra svenskar utomlands så kan de heja och prata. Vi är nog lite inbundna till mans.
    Nu önskar jag dej en fortsatt trevlig adventstid.
    Kram Birgitta

    SvaraRadera
  21. Hej Vännen.
    jag känner igen mig i det du skriver.
    Vi är nog av den mentaliteten att vi vill inte störa. Vi skall nog bli bjudna innan man går in till någon. Eller så kanske vi har blivit mer bekväma av oss , för gammalt så gick man hem till varandra för att prata och umgås nu är det mycket mindre av det.
    Kanske du har rätt i att klimatet spelar in. För på sommaren så känns allting lättare och då träffas man under andra former utomhus.
    I utlandet så umgås man ute på serveringar eller utanför husen där de bor, sitter och pratar om allt och bara umgås.
    Det är varma kvällar.

    Ha en riktigt fin fortsättning på helgen.
    Kram/Gunilla

    SvaraRadera
  22. Ja, man blir ledsen när man tänker på att någon ska behöva vara ensam.
    Och att bara ta och slå en signal till någon som man inte har hört av på länge... men, nu ska du få höra så hemsk jag har blivit, jag har nog själv fallit in i den skaran, att även jag har slutat att höra av mej. Det ska ju inte vara "envägskomunikation" utan både ge och ta.
    Så har jag det med några vänner, och det ÄR vänner.
    Jag vet också, att det finns mycket avundsjuka
    som ställer till med mycket problem.
    Jag har varit en sån som ställt upp för andra, men, man blir uppäten. Så det har jag slutat med.
    Börjar en människa att pratar bara om sej själv, då springer jag!

    Önskar dej en underba 3;e advent
    Kramar
    /Maggan

    SvaraRadera
  23. Hej vännen!
    Kloka tankar och fina reflektioner kring den sociala gemenskapen och hur den egentligen slår ut på oss människor.
    Ja, vad är det som driver oss till det ena och det andra umgås eller inte, självvalt, påtvingat pga att ingen bjuder in, det är liksom stängt för andra, ja, ibland undrar man vart vår värld är på väg...!
    Läste på vår dagstidning ngt alldeles skrämmande om vårt högt uppskruvade tempot i arbetslivet, alltmer krävande arbetsuppgifter och större belastning på personal och till sist, studerandes prestationskrav som bara ökar och summan av detta lär många ta mediciner för just prestation!! Skrämmande utveckling! Var finns den lilla människan behov av lagom och balans i tillvaron och att hinna och orka leva!? Ja, man undrar bara!
    Naturligtvis kan inte du svara, men det berörde mig verkligen!
    Ha en fin dag! /Bea

    SvaraRadera
  24. Hej Gudrun idag är det Lucia då är vi inte ensamma. Tv sänder så fin lussemorgon kl 07 med alla de vackra sångerna man vill höra,

    SvaraRadera

Jag blir alltid lika glad för en kommentar. Så gulligt att just DU tog dig tid att skriva till mig.
Har Du ingen blogg men vill lämna ett meddelande så välj alternativet anonym. Ditt meddelande kommer att publiceras efter mitt godkännande.
Tack för ditt meddelande och ha en riktigt bra dag!

Related Posts with Thumbnails