om dina drömmar
och skydda dem
under tider av sorg
och tider av svårigheter,
fram till det solsken och ljus
som alltid kommer.
Woodrow Wilson
Keramiktavlor


Frukost skålar till barnbarn.


Ha det gott,

Om vi tittar på vårt eget land så sker det nog mer positiva saker varje dag än vad det sker negativa. Men trots det…
Det finns de som säger att det var bättre förr. Men var det så? Krig och våld har ju alltid förekommit om vi tittar tillbaka historiskt sett, den som inte vet, har nog glömt sin historia. Det finns och har alltid funnits människor som vill styra och bestämma över andra i både stort som i smått och detta till vilket pris som helst.
Enskilda händelser som mord och våldtäkter fick människorna förr inte höra talas om i samma omfattning som nu. Vi lever ju i en tid då det är en enorm mediebevakning och som berättar om små och stora händelser skedda i ett nu över hela världen.
När jag läser en tidning, hör eller ser på nyheter så matas jag av negativa händelser. Det handlar om våld, förtryck, förnedrande och kränkande behandlingar av människor, ojämlikhet mellan kön, korruption, maktmissbruk och listan kan göras hur lång som helst.
Ibland känner jag att jag inte orkar höra om allt elände som händer i denna värld.
Att hela tiden matas med att idag har så och så många dött i sprängattentat och terrorism, krig och svält. Men det går ju inte att stänga av, vi behöver ju veta, hänga med i det som sker.
I helgen som var så hörde jag om hur några ”kompisar” (om man nu kan kalla någon för kompis som gör så här) hade låst in en kille i en förvaringsbox. Som tur var hade han en mobil och kunde ringa, om det var till polisen får vara osagt. Men efter den kontakten så blev han i alla fall hjälpt ur sin jobbiga situation. Vad hade hänt annars? Ja, tänk själv.
Jag kan inte låta bli att undra, hur är dessa människor funtade? Har man helt tappat förmågan att tänka, tänker de som gör så mot någon annan aldrig tanken ”hur skulle jag själv vilja bli bemött”? Eller skyller de på grupptryck? Hur svag är man om man nu gör det?
Det finns så många frågor som jag undrar över och jag vet att det finns lika många svar. Men varför skall man behöva vara rädd för andra människor? Vad är det som gör att det finns människor som inte kan känna gränser för vad som är rätt och fel eller ditt och mitt. Många är de som inte vågar gå ut själva när det är mörkt. Varför skall man behöva känna sig otrygg?
Att införa Empati som ett ämne i skolan, skulle det kunna vara ett sätt att utveckla den egenskapen hos människor?
I wikipedia läser jag, ” Idag anses empati vara en avgörande förmåga för all social kommunikation som kräver att man förstår andras behov, känslor och intentioner. Denna definition grundar sig i empatisk förmåga som att korrekt förstå och känna vad den andre känner. Den som hyser sympati däremot, inkluderar dessutom också att känna för någon och inte bara med någon.”
Det finns människor som kräver respekt av andra, men man kan inte begära respekt, det är något man förtjänar.
Jag brukar tänka att det man sår får man skörda. Hur är de bemötta från början, de som gör andra illa?
Läste att Astrid Lindgren sagt, ”Man kan inte piska in något i barn, men man kan smeka fram mycket ur dem”. Så klok hon var och vilken härlig människosyn.
Eller om man citerar Kay Pollack ”en människa som mår bra har inga behov av att hävda sig eller sätta sig på en annan människa”.
Så enligt mitt sätt att se det så är det väl så att det finns många som mår dåligt i dagens samhälle.
Har sagt det i ett tidigare inlägg men det kan inte sägas nog, människans största behov är att bli sedd.
Ha det gott,