1995 började jag med keramiken och den här krukan gjorde jag 1997.
Det är många turer under arbetets gång och det är mycket som kan hända under processen. När det gäller denna krukan så gick nog allt fel.
När man börjar dreja så är det inte så lätt att dreja jämnt. Den blev ojämn i tjocklek och tjockare nedtill. I det tjocka fanns det en luftficka som jag inte kände. Har du en luftblåsa i leran så brukar det kännas rätt så rejält när man drejar. Men denna gången missade jag det.
När jag öppnade ugnen efter skröjbränningen (ni vet, den första bränningen) så var det en stor bit som hade lossnat. Ni kan se den cirkelformade biten som fattas. Luften vidgas och spränger loss biten.
När man börjar dreja så är det inte så lätt att dreja jämnt. Den blev ojämn i tjocklek och tjockare nedtill. I det tjocka fanns det en luftficka som jag inte kände. Har du en luftblåsa i leran så brukar det kännas rätt så rejält när man drejar. Men denna gången missade jag det.
När jag öppnade ugnen efter skröjbränningen (ni vet, den första bränningen) så var det en stor bit som hade lossnat. Ni kan se den cirkelformade biten som fattas. Luften vidgas och spränger loss biten.
Eftersom man är så glad över allt man lyckas göra i början så tänkte jag att, den trasiga sidan kan jag ställa inåt, den var ju trots allt hel för övrigt.
Så jag glaserade den och brände den igen.
Glasyren rann under bränningen,
den rann ner på plattan. Glasyren är jätte hård och plattan blir förstörd.
När ugnen svalnat skulle jag ta loss krukan och då lossnade stora bitar från krukan.
Men det som var tur i oturen var att det var samma sida som förut som drabbats.
Så nu står den där i köket med redskapen i. Med rätt sida utåt så är den ju rätt ok.
Varje område (lertyp, torkning, tjocklek, bränntemperatur, brännings förlopp, glasering, hur glasyrer reagerar på varandra, tjocklek på glasyren, placering i ugnen mm) är en hel vetenskap, så mycket kan gå fel.
Ha det gott,
Ser väldigt fin ut tycker jag för att vara så misslyckad som du påstår. Kul att du behållt den som en påminnelse från din start med leran:)
SvaraRaderaHa det gott!
Jadu Gudrun, vad roligt att du berättar så att vi lekmän kan förstå hur lätt det kan mislyckas och vilken konst det är att lyckas!
SvaraRaderaVisserligen gick jag en drejningskurs året var -78 har någon skål som jag om inte direkt stolt över men står framme. Din kruka tycker jag är jättefin och den har ju absolut ett affektionsvärde för dig!
Kram Ingela
Hej!
SvaraRaderaDet lät riktigt komplicerat för min del som vet ingenting om lera och dess arbetsmoment, annat än att det finn en duktig hantverkare bakom alla fina alster :)
Din kruka blev väldigt fin i alla fall och det bästa med hantverk...det skall inte vara som formgjutet.
Ha en fin 4:e advent!
Kram /Bea
Det var intressant att läsa...det finns ju hur mkt som helst att lära sig..bara dessa olika glasyrer som leker en spratt ibland i ugnen..Jag älskar att hålla på med lera, nästan lika mkt som att måla...men är inte van, utan lär mig hela tiden. Gillar mest att skulptera, och då med en lera som innehåller chamot, och just nu har vi ingen sådan på kursen. Dreja vill jag lära mig, och lära mig tålamod att göra det sakta och fint..inte alls lätt...det kan jag intyga..Din kruka ser jättefin ut"!
SvaraRaderaIdag skulle jag öppna glasyrugnen på kursen, men är sjuk, så det bidde inget. Skulle vilja gå på kurs och lära mig meramera om lera,--den kurs jag går på nu. Är helt utan handledare och vi lär oss själva. Inte alltid lätt. Har köpt böcker, och det går framåt.Måste bara vara underbaret som du har, egen ugn och verkstad.,.,
Tack för din berättelse...Kram och go helg till dig//Karina
Kul att höra hur det går till med skapandet i början. Krukan ser jättefin ut rättvänd och köksprylar passar så bra. Själv är jag inte så konstnärlig, men ska börja måla akvarell efter jul. Det ska bli trevligt!
SvaraRaderaTrevlig helg!
kram
Och du kan allt detta. Grattis. För dina saker ÄR konstverk.
SvaraRaderaJaa du, jag förstår verkligen att det är en hel vetenskap för sig att hålla på med lera. Som med allt annat lär man sig väl av sina misstag. Har provat på drejning en gång under min studietid. Jätteroligt var det, men oj va knepigt.
SvaraRaderaDin "misslyckade" kruka tycker jag att är jättefin! Härligt speciellt handtag den har.
Önskar dig en fin helg!
Lite synd för den var ju så fin men som sagt det syns ju inte när den står där den står med rätta sidan ut. Gillad formen på den.
SvaraRaderaHa det gott
Annika
Jag tycker att den krukan är fin och den fyller sitt ändåmål. Det är lätt att något går fel i hantverket ibland. Förstår att det är många olika moment i keramiken, som jag inte förstår. Men vet att det blir fint i slutänden det du gör. Jag har helt kopplat bort julhysterin i år och vi kommer att fira en lugn jul med lite god julmat. Jag har mycket att göra i vävstugan nu. Ska väva en stor matta, som ska vara klar innan nyår och jag hoppas kunna börja väva i morron på den. Tiden bara rusar iväg för mej.
SvaraRaderaTyckte det var roligt att just ditt namn dök upp som vinnare hos mej.
Önskar dej en fin fjärde advent.
Kram Birgitta
Din kruka är mycket speciell både till färg och form tycker jag! Handtaget tycker jag är superfint. Önskar jag hade fallenhet och framförallt tålamod att dreja och forma i lera . Har gått en kortkurs , där jag gjorde en ängel och två tavlor med naturmotiv med blommor och träd - men färglaseringen misslyckades totalt på den ena och då "tappa jag stinget "
SvaraRaderaHej Gudrun!
SvaraRaderaKul att höra om dina bravader vid drejskivan också.För alla vet vi nog att för att bli så duktig som du är nu, så har det krävts en hel del, och inte allt har lyckats.Så är det ju med allt skapande och konstverk, men det känns skönt att höra att även den duktigaste har misslyckats ibland.Men som du skriver; med rätt sida ut märker man inget av det du berättade:-)Jag har gått många år nu och längtat efter att få prova på drejning.Jag älskar att ha händerna i naturmaterialen vare sig det är lera, mossa eller jord. Den 20 jan har Folkuniversitetet här i stan en gratis prova-på-kväll i keramik, som jag absolut har tänkt att gå på.Skulle gärna gå en hel kurs, men har tyvärr inte de pengarna nu.Kostar 2100 kr för 10 ggr (exkl. material)och det är väl i och för sig ingen orimlig summa, men för mig med aktivitetsstöd efter att ha blivit utförsäkrad, så finns tyvärr inte de pengarna och marginalerna.Lite trist!Men det ska bli skoj med prova-på-kvällen och få ett litet hum om den konsten.Hoppas det är bra med dig annars...?Ha en skön 4:e advent! /Kram Karin
Bara du som vet och kan ser felen, tjusningen med hantverk är ju också att det är ett hantverk:)
SvaraRaderaTrevlig helg!
Jag antar det är en hel vetskap med keramik, kan inte så mycket om det men det hade varit kul att kunna. Forma med händerna måste vara härligt och spännande när man inte helt vet hur slutresultatet blir. Din kruka är jättefin, ingen ser väl ändå mellan kruka och väggen. Ha en fin helg :)
SvaraRaderaVad tråkigt men jag tycker den blev jättefin och med en speciell personlighet jag :)
SvaraRaderaKUL också att få läsa så mycket om processen från lera till färdig kruka.
kram och trevlig 4e advent i morgon.
It's amazing to learn that you can re-burn the pottery. I never know this can be done.
SvaraRaderajag tycker din kruka är fantastiskt fin, modellen färgen, allt behöver inte vara så perfekt..jag gjorde en tummad skål för många års sen som jag sätter hyacinter i och den är allt annat än perfekt men många tycker den är fin ändå trots sina skavanker..t o m jag charmas av den i juletid. roligt att du berättade hur det kan gå till i verkstaden..många kramar
SvaraRaderaDet är inte lätt att dreja heller men som med allt annat är det början som är värst sen när man lär sig så går det av bara farten. Tycker att krukan såg jätte fin ut som allt annat du åstadkommer av en lerklump :)
SvaraRaderaAnnars du funderade om min granrisboll om stommen, det är en sån där styrox eller oasis boll som är formad lite sen är det en järnpinne stickt igenom den för att få upphängnings anordning och en rosett i mitten upp till och naturligtvis granris. Jag är så nöjd överm in boll :)
Kramen
Vi är ju alla barn i början, och vi lär ju av våra misstag. Jag tycker krukan är jättefin, med sina skavanker.
SvaraRaderaMin första tavla jag målade har för mig ett jättestort värde. Den kommer jag aldrig att sälja....
Ha en skön andra advent
Elisabeth
När jag blir pensionär, förhoppningsvis inom ett par år så ska jag gå en kurs i just keramiktillverkning. Jag önskar och hoppas att mina alster kan likna dina åtminstone lite grann.
SvaraRaderaDin s.k. misslyckade kruka är ju hur fin som helst. Vad det än är så vänder man ju den finaste sidan utåt.
Kram Maidi
Med rätt sida utåt är den jättefin! Och fullt användbar! Jag väntade med spänning på att något skulle ha hänt, nu - femton år efteråt - men så var det ju inte! Som tur var!
SvaraRaderaDet du gör kan väl aldrig bli fel.
SvaraRaderaDu har ju stor användning för den och den väcker ju dina minnen om när du gjorde den.
Krukan är ju ovärdelig i det fallet.
Hade den blivit perfekt med en gång så var det ju inget mer med det.
Här snöar det som det har gjort nu i flera dagar och jag tror att det är så över hela vårt avlånga land.
Ha det gott
Kramen/Gunilla
Tenk så stor nytte du har hatt av den krukka i alle år da! Og den ser jo riktig så fin ut der den står.
SvaraRaderaVet at det er mye som kan gå galt i fremstilling av keramikk, og kanskje derfor er vel gleden så stor når det lykkes.
Og lykkes det gjør du jo, dine ting er utrolig fine.
Hilsen eier av et kjempefint fuglebad:)
klem
Gunn