Reflektioner kring ett år som gått.

Jag har aldrig engagerat mig politiskt. Men det samhälle jag lever i styrs av politiska beslut och självklart så reagerar jag på saker som händer. Det här blir en liten reflektion omkring arbetslöshet och hur sjuka behandlas idag.

Hur har samhället vi lever i blivit? Hur behandlas Arbetslösa och sjuka idag? Det berör mig verkligen och det är hemskt att se och höra hur många människor som far illa idag i vårt samhälle. Empati och medkänsla finns det med i mötet mellan de som representerar samhället och den enskilda människan? Känner de som är utsatta att de blir bemötta av detta?

Empati är synonymt med Medkännande, Medkänsla, Inlevelse, Förståelse, Resonans, Intellektuell identifikation och Besjälning.

Medkänsla: Medlidande, Deltagande, Sympati, Förståelse, Medlidsamhet, Medömkan, Ömsinthet, Inlevelse, Emapti, Barmhärtighet, Misskund, Mänsklighet, Humanitet, Solidaritet.

Starka ord med en betydelse som är härlig att få uppleva.

När människor ses som bördor i stället för möjligheter är det hemskt. Utan människor finns inget samhälle. Skall man inte utgå från att människor vill jobba. Inte tror jag någon vill vara arbetslös och stå utanför.

Vem väljer att bli sjuk? Ja, jag känner ingen.

Jag hade en klok chef en gång när jag arbetade som en myndighetsperson, han sa ”hellre att jag blir lurad en gång för mycket än att jag misstror en människa”. Han var en sann humanist och en underbar människa.

Alla kan drabbas av sjukdom, vem som helst, till och med Du och då gäller det att vara stark. Vem som helst kan bli arbetslös, det är inte personen som blir arbetslös som är problemet, det handlar om faktorer i samhället, orsakerna är många, ett exempel kan vara att företag flyttar sin produktion utomlands. Tyvärr så läggs inte problemet alltid där det hör hemma utan människor känner att de inte duger och att det är de själva som är problemet till arbetslösheten.

Politiker som fått ett förtroende och är valda till att förvalta skattepengar från folket, hur sköter de sin uppgift? Hur kan de svika sina egna landsmän? För det känns som ett svek när människor far illa. Utförsäkringar och bortre parenteser pratas det om och vad innebär det? Jo, utslagning.

Allt verkar handla om att spara pengar och var sparas det?

Skillnader mellan rik och fattig blir större. Hur kan en del ha så höga löner, ha så stora avgångsvederlag eller få så stor bonus? fantasi summor tycker jag och som ingen kan förtjäna.

Vilken människosyn som råder i ett land kan bland annat ses på vilket sätt vi tar hand om våra barn och gamla. Och, hur gör vi? Hur tar vi hand om barn och gamla? hur ser vi på dem som arbetar inom dessa områden?

När människan behöver hjälp och stöd (ung och gammal), när vi inte kan eller har kunskaper till att klara oss själva det är då det behövs proffs. Människor som arbetar med stimulerande, ansvarsfyllda uppgifter och som känner att de har ett stort värde.

Idag pratas det om att människor skall arbeta ännu längre än idag, pensionen senareläggs. En konsekvens av det blir förstås att det blir mindre pensionspengar som skall betalas ut och det är väl bra för staten antar jag. Men antalet lediga jobb blir ju inte mer när fler ska konkurrera om arbetstillfällena. De äldre sitter förstås på kunskaper som är värdefulla men om det inte sker en överföring av kunskaper till en yngre generation hur går det då?

De yngre kommer inte in på arbetsmarknaden. Konsekvenserna blir många. Unga kan inte skaffa eget boende, får inga lån, har svårt att bilda familj då de inte har någon ekonomi, dröjer man allt för länge innan man skaffar barn så kan det bli fertilitetsproblem – vilken samhällsutveckling. Är det inte dags att tänka på ungdomarna och de yngre vuxna människorna som finns i vårt samhälle. När skall de få ta sin plats?

Arbetstillfällen försvinner och många jobb blir mer och mer avancerade, de kräver mer utbildning. Då måste det finnas bra möjligheter till utbildning redan från början. Skolmiljöer som är stimulerande, som ger ro och trygghet för att ta in kunskaper. Satsar man inte där så kommer problemet alltid att finnas kvar och i slutändan så blir det en kostnad för samhället och inte minst för individen där konsekvenserna är stora.

I en artikel i Ica Kuriren nr 51-52 1997 sa Kristina Lugn

”Att vi tillåter ungdomar att gå arbetslösa under den mest identitetsskapande perioden i deras liv, just som det börjar bli dags för ett vuxenliv. Att de får starta utan funktion. Varför finner sig vår generation i det? Vi tillhörde ju en generation som ville förändra världen”

Ja, det är tragiskt.

På SCB kan du läsa om ungdomsarbetslösheten. Under det första kvartalet 2009 var 142 000 ungdomar mellan 15 –24 år arbetslösa.

Ja, det är många tankar som snurrar. Jag blir ledsen över orättvisor och hur man behandlar människor. Skulle kunna gå in på hur många områden som helst men jag stannar här.

Jag önskar att nästa år blir ett BRA år på alla sätt.

Tack alla mina bloggvänner för detta året, för alla era kommentarer och goa ord. Jag har sagt det förut och säger det igen Ni betyder mycket för mig.

När det gäller mig själv så vill jag;

Fokusera på det som fungerar, på det som är positivt, på det jag vill uppnå istället för att se det som inte funkar.

Ha det gott!