Periodvis, eller emellanåt så kommer det över mig. Att jag inte orkar blogga, att jag inte har något att säga, att det känns så motigt, trots att det ger mig massor när jag tänker efter.
Ibland orkar jag inte med det ytliga, jag längtar efter djup och gemenskap.
Men bloggandet har givit och ger fortfarande mycket glädje. Tack till Er vänner.
Men nu tar jag paus.
Kramar från
